Jag har en ska som jag undrar utöver, varför det finns gamla tanter som tror att jag är helt jävla dum i huvudet.

Det kom in en tant för några dagar sen som ville skicka en kondoleansbukett (till en person vars man/fru har dött).  Hon frågade mig om det är för sent att sicka och då blev jag lite osäker för jag trorde att hon pratade om ett par månader sedan personen hade dött men så jag sa att jag inte riktigt visste och sen frågade jag hur länge sedan det var som personen hade dött och då svarade hon att det var mindre än en vecka sedan. Då svarde jag att jag var säker på att det inte var försent att skicka eftersom det inte alls hade gått långtid. Men hon tyckte fortfarande att det var förlång tid och ville att jag skulle frågha någon annan men jag svarde att jag var själv därför det var jag. Och så började hon att bli mer och mer sur på mig för jag inte kunde fråga någon ananng utan att jag var där själv. Och sedan när hon nästan bestämmt sig för att skicka iväg beställningen så måste man ta motagarens adress så jag frågade om det och då svarade hon mig stt det var en ny väg och så sa hon namnet på den. Sen så upprepade hon sig själv ett antal gånger och sedan ville hon att jag skulle rinbga till butiken dit orden skulle för att fråga var vägen låg och för att se att jag verkligen skulle skvika iväg den. Visst tänkte jag och ringde,men jag märkte på henne på andra sidan luren att det inte var hon som skulle köra blommorna till den avlidensa närmnste utan att det troligen var någon budfrima som gjorde det. För hon viste inte var vägen låg men det sa jag aldrig till tanten för då hade hon väl velat att jag skulle ringa till den som körde budet eller något sådant. Men när jag väl tagit alla information som jag hehöver från tanten så börja hon oja sig om att det ändå var för sent och ville att jag skulle fråga någon men jag sa igen att jag var själv där. Då blev hon mera sur på mig och blev mera otrevlig emott mig. Under tiden som jag hållt på och tagit emott beställningen var det en anann kund inne och sa till tanten att det inte var för sent att skcika eftersom det hade gått minder än en vecka. Sedan när den elaka tanten hade gått så tog jag henne som kund och det första hon sa till mig var: Man behöver inte vara sur bara för man blir gammal och det håller jag med om till hundra, man vinner inget på det.

Sen är det många som frågar är du verkligen florist då svara jag att jag håller på att utbilda mig en del ger mig ett försök och andra vill ha den mer erfarne. Men hur ska jag kunne bli erfaren om jag inte får öva mig?

Aja någ om det nu, jag ska inte bli grinig när jag blir gammala det är en sak som är säker.